Älsklingsfrö - nu barn/ungdomskläder med lite attityd!

Ja, så skulle jag nog vilja uttrycka det hela. Barnen växer och med dem även kraven. I mitten av förra veckan kom äldsta sonen hem från skolan och pratade om att han ville ha en tröja med ett "sådant där annorlunda snabela". Morsan såg ut som ett ufo i ansiktet ungefär och fattade ingenting. Men jag lyckades faktiskt klura fram att det var ett &-tecken han menade. Tydligen hade en kompis i skolan en t-shirt med något liknande. Sonen hade dessutom specifika krav med hur lång den skulle vara. Det var viktigt att den gick en bit ner på låren. Den fick INTE vara för kort. Det där &-tecknet skulle dessutom vara coolt. Det roliga är ju att han inte ens föreslog att vi skulle köpa en t-shirt utan just att mamma faktiskt kunde fixa.
 
Så det var bara att slå sig ner och gå igenom alla maskinens fonter (eller snarare det medföljande programmets). Jag gjorde en första urgallrig själv. Väldigt många gick bort för att de inte ens hade med ett &-tecken och väldigt många gick bort för att de var för "snirkliga" och inte så särskilt coola. Men några snygga/coola blev det kvar. Och till slut vann det nedan. Mössan är faktiskt prototypen och eftersom den blev bra så var det ju bara att nyttja tygbiten väl. Men jag får nog lov att säga att jag tycker att det guld/silvriga &-tecknet gör sig bäst på den röda bakgrunden. Broderiet blev snyggt = jag nöjd. Tröjan är sonen kanonnöjd med och han tackade så mycket för att jag ville göra den.
 
Tyg: röd jersey från Jofotex, den gröna jerseyn (faktiskt två olika) kommer från Znok design. Broderitråden är guld-och silverfärgad.
 
Men resan till t-shirten var inte helt smärtfri. Som sagt, det är inte bara plaggen som får mer attityd. Även lillherrn i huset har mer attityd vilket ju hör frigörelseprocessen till. Men vad som helst tolereras inte, och herrn var på väg att gå över gränsen ordentligt. Så t-shirt projektet låg riktigt risigt till ett tag. Men skärper man bara till sig lite och ber om förlåtelse, ja då är inte mamman omöjlig alls. Ett tag var mamma helt "dum i huvudet" och kläderna jag gör var bara skit. Och då tyckte jag att det ju liksom inte var ngn idé att sy någon t-shirt om det var så. Fullt naturligt. Jag förklarade att jag faktiskt blev sårad. Visst han behöver inte tycka om mina kläder, men han kan åtminstone vara trevlig. Och nu hade han ju dessutom kommit själv och ÖNSKAT det här.
 
Jag går fortfarande och klurar på om &-tecknet står för pre/tonåringens dryga "och???!!!" eller om det helt enkelt bara är så att den ses som en "cool" symbol. Men det känns som sagt helt klart som kläder med lite attityd. "Kom inte här och bråka med mig inte". Både jag och sonen är dock ganska eniga om att man blir lite smått sugen på kexchoklad (eller chokladkex som han säger) när man ser den röda t-shirten. Associationer får man ju helt klart i alla fall ;-).
Anna, od Andulky:

Så snyggt!!! Roligt att han ville ha en sydd! Bästa betyget till dig :-)!!

ugglan:

Snyggt och roligt på en gång. Bra betyg av sonen.

Hanna M:

Snyggt!!

Elin - Photos by Arvegil:

Jättetufft bägge två tycker jag!

Thea Kokalal:

Heja dig! Kläder till de lite större barnen är så svåra, tycker jag.

Svar: Ja, de är ju det. Och tack, det är ju kul att det blev uppskattat...tillslut ;-)
Älsklingsfrö®

Kommentera inlägget här: